Jag är långt ifrån perfekt. Jag har mina brister och fel, men även goda egenskaper så klart. Men det jag undrar är hur ofta människor verkligen går till sig själv, sätter sig ner och funderar över sig själv. Det är alldeles för många som sätter upp sig på en hög häst och ser ner på andra men ingen är perfekt, långt ifrån. Frågor som -Hur beter jag mig? Hur behandlar jag andra människor? Vad uppfyller jag för funktion? Vad är mina brister som jag bör jobba med och bra egenskaper att lyfta fram? Tänker jag verkligen på mina barns bästa eller tänker jag utifrån hur det "ska" de ut eller utifrån hur det bör vara?
Om jag går till mig själv bara så är det alldeles för sällan det händer. Jag tror att man ska sträva efter att tänka så i mångt och mycket. Jag kan bara handla för mig själv och ta ansvar för mitt eget beteende. Och hoppas att andra gör desamma.

Ja det är sannerligen ngt att fundera över, främst för mig själv.

-

Morgonen gick fantastiskt bra, det börjar rulla fint nu de morgnar jag börjar tidigt. Jag kliver upp ca 4:45 och väcker barnen 5:15. De får välling och kläder på kroppen sen går vi. Men imorse var jag mör. Det kändes som jag inte hade en enda muskel i kroppen. Jag hade kunnat ge bort min högra arm för att få sova lite till! Men när man väl kommer ut så kvicknar man till.:)

Nu är det jobb fram till 16 och jag måste ringa massa samtal på rasten, jag som sett fram emot att vila på de där ynka 45 minuterna!

Vart erbjuden ett annat sommarjobb i fredags, måste tänka på saken och prata med nuvarande chef! Det går bra nu.;)

Nu måste jag sätta punkt och byta mundering, ha en fin dag! Puss!