Jag har senaste dagarna(och förr) fått många frågor ang barnens pappa och jag vill svara på dem. Det är aldrig okej att hänga ut någon men om man struntar i sina barn tycker jag inte det är att hänga ut, utan mer att tala sanningen/tala om hur det ligger till, det är ingen hemlighet.

Han bor i Sthlm sen i somras. De har träffat varandra 4-5 gånger sen dess. Förr hade de telefonkontakt varje dag. Det vart mindre och mindre och nu existerar det inte. Rättare sagt, han hör av sig när det behagar.

Jag har börjat mer och mer att acceptera att jag inte kan påverka eller styra över någon annans intresse. Jag har gjort allt jag kunnat och mer där till, men så länge det bara är ena föräldern som tar initiativ och försöker pussla och fixa så håller det inte i längden. Jag har verkligen gjort ALLT i min makt för att kontakten skall finnas. Det vet alla i våra närhet!

Visst, han bor i Sthlm så situationen är speciell men allt går bara viljan finns. Varför ska jag skämmas eller hymla? Jag gör allt för mina barn och så länge jag har ryggen fri så kan jag inte göra mer. Det är såhär det ser ut och det är inte att hänga ut någon, utan att berätta om situationen.

Detta är givetvis något jag mått/mår fruktansvärt dåligt över, alla barn har rätt till sina föräldrar så länge de är friska och inte har en massa problematik/sjukdom som gör det omöjligt/svårt. Än idag sörjer jag min "fd familj" dagligen. Jag bär på en jätte sorg för barnens skull. Men det är bortom min makt. Än är jag inte framme men jag är på väg!

Jag hoppas att, när han lever under ordnade omständigheter att kontakten skall börja fungera igen. Jag lever på hoppet. För min skull är det skitsamma men för barnens. Jag ska kriga in i det sista.

Detta är såklart ett känsligt ämne för barnen och något man måste ha i tankarna. Än har ingen av dem visat några som helst tecken på dåligt mående över detta MEN det kan komma, eller så kommer det inte. Varken hemma eller på dagis, de är
2 trygga, harmoniska individer. Jag är ingen person som blundar och sopar saker under mattan.

Jag själv har växt upp utan en pappa närvarande och jag bär inte på någon sorg eller så, min mamma var tillräcklig och gjorde att det inte behövde finnas någon saknad.

Vissa tycker detta är tabu att skriva öppet om men jag vet att pappan själv inte har något emot det så ni får tycka precis som ni vill. Jag gör mitt bästa för mina barn och mer kan jag inte göra.

Sen är det en jätte stor bonus att de har en "plast-pappa" som de har ett stort förtroende för. Att han finns i deras vardag har med all säkerhet gjort en stor inverkan. Sen har W sin "extra pappa"(som han kallar de) Jens också. Och dem har underbara släktingar. Farbröder, moster, faster, farmor, farfar, Ullis, för att inte tala om mormor deras.

Det är därför jag kan bli så förbannad och fundersam över föräldrar som prioriterar ALLT annat framför sina barn, de som tillomed bor i närheten. De som inte har 4 timmars resa ifrån. Allt annat som kompisar, festande, drogande etc går i många fall före sina barn. Sen finns det givetvis människor som har problem men ändå håller kontakten med sina barn utan att påverka det negativt, det tycker jag är starkt!
Men vem avgör vad som är skäl nog att åtsido sätta sina barn? Finns det verkligen någon sjukdom eller något problem som är så "svårt/jobbigt" att man kan med gott samvete strunta i barnen? Det är helt individuellt, alla är vi olika och tacka fan för det. Vart hade mina barn varit om jag inte fanns? Om jag låtit mitt mående ta över såpass att jag inte vore kapabel att ens ta hand om dem? Skrämmande tankar för tänk om det händer mig något, vem ska ta hand om mina barn då?

Nej detta var bara lite tankar och funderingar från mig och svar på era frågor. Alla är vi olika och ingen har rätt att döma en annan människa förren man promenerat en mil i deras skor säga de. Sen att det är yttrandefrihet här i Sverige är en annan femma! Och ja, vi har gemensam vårdnad!:)

Nu har jag pluggat tre timmar så nu ska jag hämta barnen! Hoppas ni fick svar på era frågor/funderingar. Vill inte godkänna just de kommentarerna för att det står olika namn i dem.

Må gott! Puss!:)!