FY attans vad tiden går fort. Samtidigt som detta känns som igår, känns det som en evighet sen. Mammas liiilla hjärta har blivit stor kille nu.. Skrämmande fort alltså och med tanke på att man aldrig får tillbaka tiden framkallar ju lite ångest.



Så här liten var han när han kom hem, pyttebebisen min.
Undra om man kommer få en chock när nästa kommer ut o är dubbelt så stor som William var?