Hockey

Publicerat: 2010-02-18 Kl: 15:21:00 | I kategori: Allmänt


För alla er som sov och inte vet att det var hockey halv sju på tvåan imorse. Det vart jag varse om ganska snabbt. William har äntligen börjat kliva upp ur sängen själv igen. Han kommer in till oss, säger oftast inte så mycket utan ställer upp leksaker längst sängkanten. Det brukar sluta med att det är leksaker fulla min sida av sängen när jag kliver upp. Och så slår han på tv, zappar lite tills han hittar nå bra o tittar lite o leker tills han tycker att jag ska kliva upp. Då brukar han fråga "Ska du kliva upp nu mamma? Har du vilat klart?". Hur som haver, imorse slår han på tv och till hans stora förtjusning är det hockey. Han börjar skrika och heja "timrå ik timrå ik", "mamma dom gjorde mål" etcetc. Han berättar matchen i detalj, frågar "vad gjorde dom nu då??" Och skriker. Kollar på klockan o hon var halv sju. Han ville ju bara titta på det dära så han ville inte att jag skulle vakna men det var rätt svårt och ligga kvar för han hade hämtat rätt mycket leksaker o hejjade som en galning!

Men jag klev upp, vaknade till liv medans han tar över min plats i sängen o lägger sig o "vilar ögonen" o tittar på barnprogram. Så jag är rätt mör nu med tanke på att jag brukar kliva upp vid 8 halv 9, bortskämd är man när det gäller sömnen men jag behöver den just nu =) Herrn brevid är stendöd när han sover så det spelar ingen roll om en bomb blir kastad in genom fönstret, han vaknar ändå så inte.

Nu väntar jag på mamma, hämta lillen W sen ska vi åka iväg och handla, hem o göra kasslergratäng. Det kommer bli hur gott som helst =))



Nu har han fått tid på röntgen, 17 mars klockan nio ska vi vara på barnmottagningen där dom ska förbereda han. Har vi tur så är det någon vi redan känner från 45, alltid lika roligt o träffa dom =) Men jag börjar bli nervös!! Jag kan ju inte grina nu när han är så stor, då kommer han bli orolig så jag måste hålla mig även fast det kommer bli svårt! Gud jag kommer ihåg när han ramlade på sporthallen o slog sig i en blomkruka, bara hål i skinnet men herregud. Jag var mer ledsen o rädd än han men stackarn hade ju blod i hela ansiktet. Men det kommer gå bra, det får inte gå på nå annat sätt än bra!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0