En stor ångest klump o 30 kilo försvann från mina axlar idag efter ett telefon samtal. Ett sorts lugn sköljde över mig men inte för min skull utan för mina barns. På samma gång en känslovåg. förbannad, besviken, maktlös, ledsen, befriad, glad. Förhoppningsvis så slipper vi hela denna prosess nu och ingen skulle vara gladare än jag då! Men jag ropar absolut inte hej förren jag är över ån, det har jag dock lärt mig.

---

Skolan slutade 12, jag gick strax vid 11.30 pga samtalet. Världens bästa o finaste R hämtade mig på skolan. Hade ju glömt busskort och hela kittet hemma. Vart bjuden(som vanligt, hehe) på lunch på sju kryddor. Jag vart glatt överraskad, det var riktigt gott!:)

Nu väntar jag på att baby skall komma hem från jobbet så ska vi hämta barnen sen bege oss ut o köpa lite nya ute-kläder till små tjejerna. Det börjar bli kallt så ett fodrat regnställ o gummistövlar skulle vara på sin plats nu. :)
 
Sen ska vi iväg och kika lite idag igen ;) Mycket spännande!


Stackars mammas tjej!:( Skulle försöka roa henne genom att visa bilder på hon själv men det hjälpte icke!
På akuten efter hon bränt sig på kaffe på donken, färd från stan med ambuland och hela köret. Tur i oturen gick det väldigt bra för henne, nu syns ingenting."Sånt som händer" när man har klantiga kompisar.
Senare vart lilltuttan på lite bättre humör och fick i sig lite välling och glass innan vi fick åka hem.:)