Det är ju ingen nyhet att min William har det skit jobbigt i perioder med mardrömmar. Igår natt var det precis en sådan natt. Jag vaknar av att han gråter i sömnen, men jag kan inte väcka han riktigt utan han säger bara att han ser konstiga saker och att jag inte får somna eller gå därifrån. Samtidigt säger han att han är täppt i näsan så jag hämtar nässpray och ber han sätta sig upp så det får rinna till. Trött som man är då mitt i natten slumrar jag till och han med i sittandes ställning. Någon minut efter vaknar jag av att han ger ifrån sig ett jätte vrål. Ett såntdär skrik så man verkligen hör att han är livrädd. Så slänger han sig i min famn och lugnar ner sig efter en stund sen somnar han om men han ska ligga nära, helst på mig eller under mitt skinn om han fick bestämma. Så frågar jag han dagen efter varför han vart så rädd, då kommer det ungefär samma sak som tidigare "Du hade en stor grisnäsa och var alldeles svart i ansiktet". Ja det beror givetvis på att det är mörkt i rummet. Men flera gånger(inte i huset än tack och lov) har jag vaknat av hans vrål. Då har han trott att jag ligger med ansiktet emot honom men han ser mitt hår,eftersom jag ligger med ryggen emot och blir livrädd. Han har flera gånger blivit rädd för Thelise också. En gång slog han iväg henne i all hast. Massa onödigt babbel men jag undrar vart det kommer ifrån? Det är mycket prat om monster och spöken och han har blivit mörkrädd. Han som för ett år sen inte kunde sova om inte rummet var kolsvart. Jag tror att det har med åldern att göra, att det är svårt att skilja på verklighet och fantasi. Alla barn drömmer mardrömmar och det BEHÖVER INTE VARA NÅGON UNDERLIGGANDE FAKTOR ATT HAN MÅR DÅLIGT, så dom kommentarerna behöver ni inte ens tänka på att skriva. Jag minns själv hur jag såg i syne i mörket när jag var liten och såg jag något otäckt på tv drömde jag oftast om det.

MEN till saken, igår såg han som vanligt på tv i vardagsrummet medans jag och R la barnen. Någon av oss brukar alltid slå på en film men eftersom det var barnprogram nu så kom det aldrig på tapeten.
Thelise somnar alltid på 2 sekunder men jag tycker det är så mysigt och blir så trött när man ligger där så oftast råkar jag somna till några minuter. Men igår hörde jag att han vart sådär panikledsen igen. Så jag skyndar mig att lägga ner T i sängen och gick(sprang) ut till han. Då har barnkanalen slagit över till kundskapskanalen och de visar nå jävla program från Afrika med sjuka personer. Alltså dvärjar, utvecklingsstörda, svältande barn mm. Och det enda han säger samtidigt som han skakar är "Mamma jag vill gå och lägga mig, jag vill inte titta på det här programmet. Han hade inget ben, han hade bara ett ben mamma han var jätte konstig". Ja, även fast det är naturligt så har han aldrig sett någon person med amputerade ben och svältande barn så det är inte konstigt att han vart rädd. Men jag tror han måste ha slumrat till för han var liksom förvirrad och upprepade samma sak hela tiden. Han ville absolut inte sitta i mitt knä utan ligga ner för "Dem kommer genom fönstret"(verandan bakom vardagsrummet). Förmodligen har det speglat sig eller så vet jag inte vad. Han fick iallafall ligga kvar med oss tills han lugnat ner sig och till sist somnade han i soffan men vaknade flera gånger och tittade sig runt och var orolig. Sen fortsatte det inatt, han vaknade och mumlade om den där förbannade personen utan ben. BRA VAL och visa det direkt efter barnprogram! Toppen svt.. Sen så fort jag bytte kanal blunda han och fråga "Visst är det inget vuxenprogram nu mamma? Lova de?".

Ja till det jag skulle vilja få tips om, vad gör jag? HUR gör jag? Jag kan inte sova med han tills han fyller 18. Så om ni har barn som har samma eller haft liknande problem/är i samma ålder så är tips guldvärt!:) Vi pratar mycket om att det inte finns varken spöken eller monster det är bara på tvn men det är ju svårt för han att förstå. Jag minns själv hur jag inte fick ihop att det på tvn var fantasi och vissa saker verklighet.

Att få med alla änglar på en och samma bild är inte lätt!:)