När man är en vikarie då är man ju "bara" en vikarie. Det fick jag känna på idag. Det var jag plus två ordinarie, med 12 "kunder", som det så j*kla fult heter nu. Förstår inte varför det kallas kunder men det är en annan historia! Men hur som, 12 brukare varav 2 st man "måste" vara två personer hos. 9:30 brukar vi ha fika. Men denna morgon har jag sprungit arslet av mig. Jag gjorde iordning, gav frukost, bädda sängar hos 9 av 12 samtidigt som jag svara på ett flertal larm! Vad de andra två gjorde? Inte en aning. Till saken hör det att jag gillar båda två!!
De är två mysiga, roliga och snälla arbetskamrater men tydligen så går man tillsammans och pratar hellre och låter vikarien jobba arslet av sig. Jag är ju trots allt bara en vikarie. Ja den känslan fick jag iallafall.. Nu är det INTE sagt VART eller med VEM jag jobbade för det är oväsentligt, men det var inte på "min" avdelning. Men när klockan var 10 sa jag "nu har jag gjort iordning 9 st, nu går jag och fikar", till svar får jag "men allt är inte klart...." sen gick det någon sekund -"ja men det är klart att du ska gå och fika". Precis som h*n kom på sig själv.
Ja det var inte roligt men sånt händer ibland! Men det är lite konstigt att vissa går i lag i godan ro och visslar när de vet att en annan personal har häcken full!
"behandla andra som du själv vill bli behandlad"

-

Nu sover barnen och jag ska sätta mig och göra klart psykiatrin samt påbörja någon av de två uppgifterna vi fick idag, halleluja!

Slänger in lite bilder sen när jag sitter vid datorn, alltid roligt med bilder.:)

Puss!