Jag har senaste dagarna(och förr) fått många frågor ang barnens pappa och jag vill svara på dem. Det är aldrig okej att hänga ut någon men om man struntar i sina barn tycker jag inte det är att hänga ut, utan mer att tala sanningen/tala om hur det ligger till, det är ingen hemlighet.

Han bor i Sthlm sen i somras. De har träffat varandra 4-5 gånger sen dess. Förr hade de telefonkontakt varje dag. Det vart mindre och mindre och nu existerar det inte. Rättare sagt, han hör av sig när det behagar.

Jag har börjat mer och mer att acceptera att jag inte kan påverka eller styra över någon annans intresse. Jag har gjort allt jag kunnat och mer där till, men så länge det bara är ena föräldern som tar initiativ och försöker pussla och fixa så håller det inte i längden. Jag har verkligen gjort ALLT i min makt för att kontakten skall finnas. Det vet alla i våra närhet!

Visst, han bor i Sthlm så situationen är speciell men allt går bara viljan finns. Varför ska jag skämmas eller hymla? Jag gör allt för mina barn och så länge jag har ryggen fri så kan jag inte göra mer. Det är såhär det ser ut och det är inte att hänga ut någon, utan att berätta om situationen.

Detta är givetvis något jag mått/mår fruktansvärt dåligt över, alla barn har rätt till sina föräldrar så länge de är friska och inte har en massa problematik/sjukdom som gör det omöjligt/svårt. Än idag sörjer jag min "fd familj" dagligen. Jag bär på en jätte sorg för barnens skull. Men det är bortom min makt. Än är jag inte framme men jag är på väg!

Jag hoppas att, när han lever under ordnade omständigheter att kontakten skall börja fungera igen. Jag lever på hoppet. För min skull är det skitsamma men för barnens. Jag ska kriga in i det sista.

Detta är såklart ett känsligt ämne för barnen och något man måste ha i tankarna. Än har ingen av dem visat några som helst tecken på dåligt mående över detta MEN det kan komma, eller så kommer det inte. Varken hemma eller på dagis, de är
2 trygga, harmoniska individer. Jag är ingen person som blundar och sopar saker under mattan.

Jag själv har växt upp utan en pappa närvarande och jag bär inte på någon sorg eller så, min mamma var tillräcklig och gjorde att det inte behövde finnas någon saknad.

Vissa tycker detta är tabu att skriva öppet om men jag vet att pappan själv inte har något emot det så ni får tycka precis som ni vill. Jag gör mitt bästa för mina barn och mer kan jag inte göra.

Sen är det en jätte stor bonus att de har en "plast-pappa" som de har ett stort förtroende för. Att han finns i deras vardag har med all säkerhet gjort en stor inverkan. Sen har W sin "extra pappa"(som han kallar de) Jens också. Och dem har underbara släktingar. Farbröder, moster, faster, farmor, farfar, Ullis, för att inte tala om mormor deras.

Det är därför jag kan bli så förbannad och fundersam över föräldrar som prioriterar ALLT annat framför sina barn, de som tillomed bor i närheten. De som inte har 4 timmars resa ifrån. Allt annat som kompisar, festande, drogande etc går i många fall före sina barn. Sen finns det givetvis människor som har problem men ändå håller kontakten med sina barn utan att påverka det negativt, det tycker jag är starkt!
Men vem avgör vad som är skäl nog att åtsido sätta sina barn? Finns det verkligen någon sjukdom eller något problem som är så "svårt/jobbigt" att man kan med gott samvete strunta i barnen? Det är helt individuellt, alla är vi olika och tacka fan för det. Vart hade mina barn varit om jag inte fanns? Om jag låtit mitt mående ta över såpass att jag inte vore kapabel att ens ta hand om dem? Skrämmande tankar för tänk om det händer mig något, vem ska ta hand om mina barn då?

Nej detta var bara lite tankar och funderingar från mig och svar på era frågor. Alla är vi olika och ingen har rätt att döma en annan människa förren man promenerat en mil i deras skor säga de. Sen att det är yttrandefrihet här i Sverige är en annan femma! Och ja, vi har gemensam vårdnad!:)

Nu har jag pluggat tre timmar så nu ska jag hämta barnen! Hoppas ni fick svar på era frågor/funderingar. Vill inte godkänna just de kommentarerna för att det står olika namn i dem.

Må gott! Puss!:)!

Thelise gör mamma stolt för varje dag som går. Förutom att hon pratar så bra, sjunger flera låtar och gör gester till.(inte helt rent), räknar till tio så känner hon när hon är kissnödig. Efter hon hade duschat igår var hon naken. Hon satt inne och såg på gladiatorerna med W. Så kom hon plötsligt springandes mot toa och sa "kissa kissa kissa", lyfte upp henne och mycket riktigt kissade hon. Detta har hänt flera gånger så jag är rätt säker på att hon blir blöjfri under kommande sommar!

Vill låta hon vara mer naken för att hon ska få träna men det blir så kallt, detta hus är inte sommarvarmt om jag säger så. Men så fort det blir varmare ute ska vi byta bort blöjan till små söta trosor.:)

Jag har hört av flera att tjejer brukar vara tidigare än killar när det gäller kisseriet. Stämmer det? W skulle precis fylla 3 när han vart blöjfri dagtid, natten har han fortfarande. Dels för att jag inte orkar byta om en olycka ska hända och dels för att han vissa kvällar dricker välling sent. Istället för kvällsfika som han inte är så förtjust i. Och jag har pratat med både bvc och hans läkare, det är inget som helst fel med att han dricker välling istället för frukost/kvällsfika. Vuxna dricker/äter även det. Sen att han inte behöver tjejernas "bebis" välling är en annan femma(lathet från min sida). Själv tycker jag att det är bra, hans cp-skada kräver mycket mer energi än ett "vanligt" barn så han står sig bra på det!:) Han äter som en fullvuxen karl men det är just pga det!

Men sen vi flytta till huset har blöjan varit torr varenda morgon förutom en då han inte hann till toan. Då var även jag full i kiss, ha ha! Så jag ska ta bort "nattblöjan" med så snart jag får tummen ur arslet och köper "kisskydd" till sängen.

Onödig för info kanske, men roligt för en stolt mamma!:)

Ha ha ha hittade en rolig bild från i somras när T hade ögoninflammation!

Gud vilket härligt väder det vart idag, lite blåsigt men solen lyser.:) Ett toppen promenad väder!

Idag och imorgon fm har vi huset för oss själva. R och barnen är hos farmor och farfar i stugan och myser!

Vi ska på stan och handla en present sen lämna av W på hans kompis 5-års kalas. Sen ska vi hälsa på Emma Ö och hennes söta Mio!

Ikväll får vi middagsbesök och övernattnings sällskap! Alexandra och barnen ska sova över. Vi ska göra någon campnings-variant i vardagsrummet, barnen tycker att det ska bli skit spännande, ha ha ha!

Thelise däckade i vagnen på en halv sekund efter vi lämnat av W så hon ska få vila en stund. Men vill att hon ska hinna träffa Mio också. Vi träffade nämligen dem på bussen häromdagen och då hade han en likadan napp som
T. Så han är nu mera kallad "bebis med äpple". Pratat om han konstant sen vi sågs.:)

-

En sak jag inte förstår och som jag aldrig kommer förstå är att folk inte kan ta ansvar för sitt liv och sina misstag. Det ska alltid skyllas på alla andra och helst på en och samma person. Men det är inget man vågar ta med personen i fråga utan man skriver det på bloggen/internet istället. Jag kan aldrig ta ansvar för någon annans handlande, jag kan bara ta ansvar för mitt eget liv och mina misstag. Jag skulle vägra sitta och beskylla någon annan för det och skulle jag göra det skulle jag ta det face to face. Men det är jag och jag är unik, kanske det som stör mest?;) Hur mycket man än försöker eller gör så kommer man aldrig bli någon annan än sig själv och bara DU kan förändra ditt dåliga beteende. Sen är det alltid svårare när det ligger en problematik i grunden men man kan inte heller skylla allt på det. Tänk om jag skulle sitta och skylla allt på min depression? Hur fan skulle de se ut?

Den dagen man skaffar barn har man ett ansvar livet ut, men vissa kan gå och komma precis som de vill och den andra föräldern kan inget göra. Familjenrättens inställning gör inte saken bättre, blä och bajs! Men någon gång i framtiden(förhoppningsvis) kommer de ångra sig men tänk om de visste hur det kan skada barnen?
Men som sagt ALLT blir vad man gör det till!:)

Nu sätter jag punkt här! Ha en underbar dag!

William och Thelise sitter framför datorn och kollar på gladiatorerna med lite chips och dricka. W älskar gladiatorerna och eftersom boxer(f*tta) aldrig fungerar så får han ligga en vecka efter på TV4play men det gör inte han något!

Så fort barnen somnat ska jag själv unna mig en grogg och lite rökt ost, morötter och dipp! Det är grejer de!

Hoppas ni får en trevlig helg!:)

Nu sitter jag i väntrummet och väntar på att bli uppropad. Det är jätte fint här och en himla mysig atmosfär, det sköljer lixom ett lugn över en.

Jag är både förväntans full och nervös. Har jag för höga förväntningar så jag kommer att bli besviken? Kommer detta hjälpa mig med min dagliga ångest och min "känslokalla personlighet"? Jag hoppas att jag kommer att tina upp när våren kommer. Ha ha missförstå mig rätt, lite skämtsamt sådär. Men jag är otroligt less på denna ångest och att inte kunna känna, varken sorg eller glädje. Jag vill inte vara likgiltig längre. Det är inte bara mig det drabbar, det drabbar alla omkring mig också.

Jag vill se ett slut. Nu har jag varit i en depression i 1,5 års tid och inget har hjälp hittills. Detta är inget jag skäms över, tvärtom! Att prata/skriva om det kan hjälpa andra. Och förr eller senare, någon gång i livet kommer det drabba dig. 99% av befolkningen i världen blir någon gång i livet deprimerad, vissa får en lätt depression och andra hamnar i en djup som jag.

Nu är det dags!

Idag är dagen att se framemot! Nu ska jag lämna barnen på dagis, sen svänga förbi en vän och fika. Kl 11 börjar det jag har mycket höga förväntningar om, besöket hos PBM!:)

Sen efter det ska jag möta Jennifer, mysa på stan och sola. Innan jag hämtar barnen ska jag fixa naglarna!:)

En toppen dag med andra ord! Må gott alla fina där ute!

När man är en vikarie då är man ju "bara" en vikarie. Det fick jag känna på idag. Det var jag plus två ordinarie, med 12 "kunder", som det så j*kla fult heter nu. Förstår inte varför det kallas kunder men det är en annan historia! Men hur som, 12 brukare varav 2 st man "måste" vara två personer hos. 9:30 brukar vi ha fika. Men denna morgon har jag sprungit arslet av mig. Jag gjorde iordning, gav frukost, bädda sängar hos 9 av 12 samtidigt som jag svara på ett flertal larm! Vad de andra två gjorde? Inte en aning. Till saken hör det att jag gillar båda två!!
De är två mysiga, roliga och snälla arbetskamrater men tydligen så går man tillsammans och pratar hellre och låter vikarien jobba arslet av sig. Jag är ju trots allt bara en vikarie. Ja den känslan fick jag iallafall.. Nu är det INTE sagt VART eller med VEM jag jobbade för det är oväsentligt, men det var inte på "min" avdelning. Men när klockan var 10 sa jag "nu har jag gjort iordning 9 st, nu går jag och fikar", till svar får jag "men allt är inte klart...." sen gick det någon sekund -"ja men det är klart att du ska gå och fika". Precis som h*n kom på sig själv.
Ja det var inte roligt men sånt händer ibland! Men det är lite konstigt att vissa går i lag i godan ro och visslar när de vet att en annan personal har häcken full!
"behandla andra som du själv vill bli behandlad"

-

Nu sover barnen och jag ska sätta mig och göra klart psykiatrin samt påbörja någon av de två uppgifterna vi fick idag, halleluja!

Slänger in lite bilder sen när jag sitter vid datorn, alltid roligt med bilder.:)

Puss!

Idag har jag haft en hektisk dag. Jobb mellan 6:45-13:00, sen skola från 13:00-16:00 men vi fick gå tidigare så jag hann bara sätta mig ner och börja anteckna så slutade vi, typ. Men jag var iaf där, det som räknas!;)

Jag har tur jag som har en sån underbar sambo. Imorse skjutsade han barnen till dagis så slapp jag åka 5:30 hemifrån och dem fick komma senare, alltså fick dem en kortare dag!

Nu är jag och Alexandra på väg och hämta små trollen. Vi gjorde en avstickare så jag fick sola lite. Det är så jäkla skönt att sola, varför har jag inte satt igång tidigare? Bara värmen och ljuset gör sitt. Men att få ligga där i lugn och ro o bara njuta är gult värt! Sen känner man sig mycket piggare och fräschare när man fått färg! Jag som alltid(förr) känt mig spinkig(gått upp 14 kg sen i somras) kände mig alltid lite "tjockare" när jag blev brun. Jag vet att många känner tvärtom! Ja what ever, det är balsam för själen!

Må gott!

Nu är jag måttligt trött på sjukdomar, det skall gudarna veta! Räcker det inte med att vi varit hemma 3 veckor? Nej tydligen inte! Nu har T fått feber, Williams feber la sig dagen efter men lilltjejens verkar sitta i. Imorgon jobbar jag 07:00-16:00, jag måste verkligen jobba! Jag kan bara inte vabba mera! Men som tur är har jag ju världens bästa syster som ställer upp och har henne medans jag jobbar.:) Blir till att åka lite fram och tillbaka imornbitti men det är bara att kliva upp i tid!:) R kör W till dagis så jag har tur att slippa den svängen iallafall!

Måste få fingrarna ur arslet och skicka in blanketterna om dagis/skol-byte, men förmår mig liksom inte att göra det. Dels för att det tar emot enormt mycket och för att jag glömmer hela tiden. Men det fungerar inte att sitta och åka framotillbaka Nacksta-Haga 2 ggr om dagen, MINST!

-

Annars har jag varit rätt så flitig idag. Gjort klart uppgiften om filmen, ska bara finslipa den lite. Även 2 andra uppgifter och nu ska jag sätta mig med sista självskattningen.:)


Här är en bild på två som tycker hemskt mycket om varandra! Underbar bild.

Puss!

Sitter just nu på skolan och ser en film som jag missade på etik lektionen då jag hade tid hos tandläkaren. Som ovan rubriken "Att gråta med ett leende", trodde den skulle vara seg och en typisk skol-film men det är otroligt bra. En helt underbar film må jag säga. En förlamad man kämpar för sin rätt att bestämma över sitt eget liv som han vill avsluta medans hans familj vill att han ska fortsätta leva. Till han kommer Julia, en advokat som skall hjälpa honom. Hon bli själv förlamad och sitter i rullstol. Tillsammans bestämmer de att ta sina liv efter att deras bok publicerats. Den är helt klart värd att se! Ska se klart de sista 20 minuterna nu sen göra en resumé. Det ser ganska roligt ut när jag sitter här i datasalen bland massa andra lever och bölar, ha ha ha men det bjuder jag på!

Ikväll ska jag på vip kväll på pirumparum som Anna O bjudit med mig på!:) Ska bli jätte roligt. Det blir jag och tösen som går, så får W vara hemma med de andra.:)

Ha en fin dag!


bild lånad från google.se

Idag när vi var och handla på citygross var William jätte snygg! Han hade sina fina svarta vinterkänga, mörkblåa jeans med vita sömmar och sin nya skinnjacka. Han var riktigt stolt!:)

Denna dag har varit precis som söndagar skall vara, lugnt och stillsamt.

Vi började dagen med en liten(läs stor) sovmorgon. Vaknade av att Thelise smekte mig på kinden 10:50, myyycket skönt!:) Fast man blir lite mosig hela dagen när man sovit länge men det behövs faktiskt ibland! Vi har storhandlat och nu smälter vi maten, åt god köttfärssås och spaghetti!

Ikväll måste jag sätta mig ner med plugget, skulle behöva se filmen som hör till en uppgift men det går så segt att tanka här! Får lösa de.:)

Nu ska jag lägga mig och mysa med barnen innan resten av familjen kommer hem.:)

Hoppas ni haft en bra helg, puss!